Everyday is a new day

Yesyesyes. Nu har jag andats svensk luft i ca 26 timmar och vet inte riktigt hur jag ska börja beskriva känslan. För tillfället änns det som att jag inte riktigt kan beskriva faktiskt. Men tänk er själva att få träffa människor som ni inte sett på 7, 8, 9, eller 10 månader. De första 10 sekunderna känns det som att man ska spricka av alla känslor, och  man vet inte vart man ska ta vägen. Men sen kommer känslan av att ingen tid har förflutit alls, det känns som att det var igår man sågs sist. Man kan prata om samma saker, man är fortfarande samma person och asså. Det går fan inte att beskriva! Jag tror jag droppar ämnet helt faktiskt, men jag har haft 26 helt underbara timmar.

Kändes sjukt konsitgt att sitta i bilen från Arlanda och prata, skratta och skämta med mamma och Belle, och samtidigt sitta och titta på svenskt landskap. Och svenskt väder. Haha fins bara en sak att säga om vädret - grått.
Fast bjöds även på ett massivt snöfall framåt 23-tiden igår, men inget fastnade på markenså det var inte särskilt  mycket att hurra för.

FInns så mycket jag skulle kuna skriva om resan hittills. Det hann hända en hel del på de 38 timmar, från att jag vaknade 03.00 hemma på 1138 Drury Rd, till det att jag somnade i min säng här hemma på Såningsvägen 219. Men jag känner att det får bli en annan gång, för nu måste jag hoppa in i duschen och göra mig i ordning, för sen bär det av in till stan där jag ska träffa bästaste älsklingsJennifer och Inger.