Everyday is a new day

Med tanke på gårdagens upplevelser är det närmast ett mirakel att jag sitter här och uppdaterar min blogg, och inte fortfarande står helt paralyserad i badkaret.
Jag hade tappat upp ett superskönt bubbelbad, laddat med telefon och bok, och planerade att spendera åtminstone den kommande timmen i ett avslappnande och uppiggande bad. Hinner inte så mycket mer än att sätta mig till rätta, slå ett telefonnummer och föra ett samtal i mer än tre minuter innan jag får syn på Monstret. Jag skriker rakt i örat på människan i luren och tror nästan att itt hjärta stannar. Framkilandes på väggen, MITT framför ögonen, så kommer en superdupermegaäcklig, brun, gigantisk spindel! Fast jag tror mitt skrik skrämmer den så den kryper tillbaka och jag tvingar mig själv att se vart den tar vägen. Får rysningar bara av att tänka på hur dom där äckliga 8 benen kröp över min spegel. Usch! Sen så duschade jag i alla fall snabbare än jag någonsin har gjort, utan att släppa spindeln med blicken, men sen så när jag sa kliva ur badkaret och fly från badrummet så kan jag inte. Så jag står där i säkert 5 minuter och stirrar på den, sen börjar jag gråta haha. Fast det går över fort och jag tar min akläder och min hudkräm och spurtar ut ur badrummet och stänger dörren. Det hela löste sig 25 minuter senare när Steve kommer hem och kunde ta bort den, och jag kunde andas ut igen.

Idag har jag egentligen en massa tråkfix att göra. Kolla upp en uppkörningstid, ringa min lcc och kolla vad försäkringen täcker för tror jag måste till läkaren och kolla upp min hals. Sen håller jag på att skriva ett cv, så att jag kan söka lite jobb tills när jag kommer hem, men det går lite segt på den fronten. Vi får se hur det går.

NU ska jag kika lite Greys i väntan på att älsklingsJennifer ska ringa.