Everyday is a new day

Gårdagen var nog faktiskt en av de längsta och känslomässigt jobbigaste dagen under hela min vistelse här. Försökte hålla god min och humöret uppe, men det är svårt när man var tredje sekund dras tillbaka till känslan av skuld och ångest. Jag vet ju att det inte var mitt fel, och jag inte hade kunnat göra någonting för att stoppa det, men just den faktorn att det faktsikt bara var jag i hela huset gör att tanken är svår att slå ur huvudet.
Såna dagar är vänner helt ovärderliga. Erika, tack för att du kom över och lyste upp min kväll! Vid halv sex-tiden kom min alldeles egna B2 över till mig, eftersom att jag bestämt mig för att inte lämna huset på hela dagen. Med sig har hon ett handgjort kort, med överskriften "Ibalnd behöver man ett B1 och B2-kort..." inuti hade hon gjort en bildserie med några handplockade "Best of B1 and B2-citat", och även gjort små tumfigurer till varje bild. Kommer ni ihåg Björnes Magasin, och Tummen? Såna fugirer i alla fall.. Supersött! Sedan blev det lite köttbullar och makaroner och lite browniesbak. Browniesarna åt vi sedan framför en film som jag utelämnar titeln på, men det var sjukt mysigt och en massa minnen och sverigesnack bubblade upp. Kvällen avslutades sen med lite pianospel med utsikt över San Francisco. Eller det skulle ha varit usikt över San Francisco, men det var som vanligt dimmigt, haha.

Idag ska jag i alla fall inte deppa. Istället ska jag se till att skriva ett personligt brev till mitt cv, så att jag verkligen kan skicka iväg en massa jobbansökningar. Hade tänkt åka och träna och så, men min hals säger att den inte mår så bra, så kanske blir en promenad här istället. Nu ska jag i alla fall ta mig ur sängen för att äta lite frukost.