Everyday is a new day

Intensiv morgon kan jag ju säga. Geeez.

Började med en inbjudan till ett litet tea party i lekrummet, vilket var ganska mysigt. Där satt jag och barnen och sippade te och doppade kakor i mjölk på fat. Allt var pretend förstås, but still. Sedan blev det dags för frukost och barnen önskade pannkakor. Eftersom att det är fredag och vi inte hade några planer så var det perfekt. Vi hjälptes åt med smeten och allt var frid och fröjd. Men så fort ätandet började så blev jag påmind om at mina små barn aldrig lärt sig den fina konsten att äta pannkakor med sirap.  Dvs att snart hade de båda dränkt sig själva, stolarna, golvet, och köksön i maple syryp. KUL städning. Och för att toppa det hela så avslutar Drake med att spilla ett glas mjölk på den yta som klarat sig undan sirap. Yes!
Så det var bara att sätta Drake i badet, Ava klarade sig med hand- och ansiktstvätt. Jag petar ner honom i badkaret med hans badleksaker och går till köket för att diska och skura bort all sirap. 10 minuter senare ropar han på mig och jag går för att plocka upp honom. Grejen är bara att han inte ropade på mig för att han badat klart, utan att det skett en liten olycka i badkaret. Så det blir till att plocka upp honom i alla fall, och sedan börja fiska efter bruna korvar som flöt omkring i badvattnet tillsammans med Superman, Batman oh några bläckfiskar. AWESOME! Nu har jag avslutat en halvtimmes sanering av badkar och vattenleksaker och barnen leker alldeles utmärkt för sig själva.

Eftersom att det fortfarande råder lite utegångsförbud pga all brandrök som ligger i luften, blir det en soft dag hemma idag. Möjligtvis att vi ar en liten tur till Oakwood senare för lite basket och bus.

   

Lite bilder från mig egen kamera som jag tog i Highland. Kommer några fler från familjens kamera sen.

       

     

   

Happ, där dog bildfunktionen för bloggen.. Får uppdatera senare



--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Första gången på ca hm. 5 år(?) som jag inte firar midsommar hemma hos familjen Broberg. Skumt. Hade helt glömt bort att det var midsommarafton idag faktiskt, det var min far som påminde mig igår, när han berättade om sin oro inför den årliga golfmatchen. Hörde rykten om att trenden bröts och herrarna lyckades besegra de två damerna. Anyway så har jag inte haft det minsta sug att fira midsommar faktiskt. Det är inte som jul och sådär, när alla runt omkring en får en i stämning, utan här märks det ju inte på något sätt att det är midsommar, så jag valde att förtränga helt enkelt. Fast måste erkänna at jag blev lite sugen på at plocka 7 olika sorters blomor att lägga under huvudkudden, efter att Camilla berättat att hon gjort det. Tyvärr blev det ingen tid för det, så nu är det strunt samma.

Hade tänkt skriva en lång uppdatering om veckan i Highland, eftersom att jag har jobbat i kväll. Men det var alla sorters trubbel med att få barnen i säng så jag fick ingen tid över. Nu är jag alldeles för trött.

Måste bara nämna lite snabbt om den psykiska confusion som pågår i mit huvud just nu. Jag har verkligen insett att jag inte längre bara har en familj, utan jag har verkligen en ANDRA familj, här på andra sidan Atlanten. Sättet som jag blev bemött på i Highland vittnade inte minst om det. Fattar inte hur jag ska kunna lämna allt det här. Och hur ska man smälta att enn 4åring somnar i ens armar efter att ha gråtit i över 30 minuter över att man ska åka tillbaka till Sverige, och sagt gång på gång att hon kommer sakna mig och att jag måste komma tillbaka, helst efter bara en vecka? Kan någon förklara det? För jag har ingen aning...

Tankte forsoka klamma in en kort update fran Highland, IL, dar jag ar just nu. Familjen ar och besoker mormor, sa jag har huset for mig sjalv.

Kan ju borja med att jag faktiskt fick se Sveriges oppningsmatch igar, precis som vilken svensk som helst :D Kan ju saga att jag fick gashud nar dom spelade nationalsangen, man blir varsta nationalist-tonten av att vara utomlands for lange. Sen var ju Zlatans mal helt galet vackert, och Hanssons extremt komiskt om inte annat. Go Sweden!

Highland ar typ definitionen av en amerikansk smastad. Eller skulle jag gissa i alla fall. Det ar lite som Sverige, man kan ga eller ta cykeln for det mesta. Fast skillnaden ar att dom inte har typ bussar och tag, sa fort man ska ta sig utanfor det lilla samhallet maste man ta bilen. Jag trodde ju verkligen att jag skulle do harborta, men hittills har jag bara haft valdigt roligt. Deannes slakt ar jatteharlig, och det har varit gemensamma luncher och middagar i princip varje dag. Sen lyckades vi pricka in en av de mest handelserika helgerna i lilla Highland, antar jag, for fredag-sondag sa var det "Schweizer Fest" vilket innebar popcorn, sockervadd, lotterier, karuseller och lite annat sant.

Har aven fatt en hel del egen tid, och umgatts en del med Deannes systerson, hans flickvan, och en av hans kompisar. Vi sag den nya Indiana Jones-filmen i sondags, men tyckte nog inte den var i klass med de gamla klassikerna. Dom tog aven med mig och spelade tennis i mandags kvall, vilket var min forsta gang sen jag lamnade sverige! Kan ju saga att det marktes, men dom var inga kungar sa det gjorde inget, haha.

Vi har skitfint vader, 34 grader och 90% luftfuktighet, sa det har blivit en hel del bad. Helt annan varme an i Californien.

Kvar pa schemat star shopping i St Louis, samt kanske utgang pa lordag, och aven golf. Far se om jag vagar mig pa golf, men ryktena sagar att Deannes syster Teri ligger pa ungefar samma niva som mig, sa det kanske kan vara okej.

Nu ska jag gora mig i ordning, far tror att det blir gemensam lunch har snart. Ser fram emot Sveriges nasta match pa lordag. Som sagt, Gooooo Sweden!

Asså vad är felet med mig? Varför kan jag inte bara hålla mig till alla mina regler jag sätter upp? Om jag säger till mig själv "Tanka inte efter att solen går ner, du är för trött, och sker går snett", då finns det ju en anledning till det. Och anledningen är att saker verkligen GÅR snett när jag tankar efter mörkrets inbrott. Förra gången var det en tanklock som försvann, den här gången.. Jadu.

Orkar egentligen inte dra den långa historien så här kommer en något sammanfattad verison.

Jag skulle åka och hämta Steve på Oaklands Airport idag, vid 22.45-tiden. Men innan jag kan gasa ut på motorvägen så måste jag tanka. Det var visserligen ett streck kvar i priusen, men eftersom att Deanne så sent som för två dgr sedan fick soppatorsk vilket, för en prius innebär att hela bilen blir lite fucked up och inte vill starta ens när man fyllt på en halv tank bensin, så kändes det inte som läge för att få soppatorsk igen. Men vid 22-tiden finns inte så många mackar öppna, och det tar mig tre försök innan jag hittar en öppen Shell-mack. (Märker att jag visst var på bättre skrivarhumör än jag trodde, och tror de bir en lång historia i alla fall) När jag ska börja tanka så har jag visst ställt mig lite för långt ifrån pupmen så måste lägga ifrån mig plånboken och ta ett ordentligt tag och dra slangen närmare tanklocket för att det ska hända något. Och självklart så tänker jag att "det är lugnt, jag kommer aldrig glömma plånboken, jag gör inte tanklocksmisstaget igen". Likförbannat sitter jag 5 minuter senare i bilen och har just kört på freewayen när jag sneglar mot sätet bredvid mig för att kolla att plånboken ligger där. Klart som fan att den INTE gör. Vid denna upptäckt kom det en och annan groda, högt och tydligt i den lilla priusen, men det var det ju ingen mer än jag som hörde. Och bara för att min telefon är spärrad från att ringa nummerupplysningen så blev det ett projekt och jag fick ringa Lina och Camilla som fick kolla upp numret till macken. Efter mycket om och men så hittar dom på numret, och jag börjar telefon-terrorisera stackaren som står där. Han vägrar svara, och istället lyfter han och lägger på ALLA de 111 ggr som jag försöker ringa.  Så det  var ju inte med världens bästa känsla i magen som jag cirklade runt på Terminal 2, i väntan på Steve. Men när han väl kommer, och jag berättar, så kontrar han med "You know what? There's nothing that I haven't lost. Keys, wallets, tickets - you name it. Well, maybe my head, but that's only because it's attached to me."
Han berättade att han tom hade gått ifrån sin dator vid gaten idag. Så himla världsbäst att han är likadan, vi kunde sitta och vara värdelösa tillsammans!
Vi körde tillbaka till bensinmacken - ingen plånbok. Vi bestämde oss för att köra raksträckan från macken fram till motorvägspåfarten och se ifall den möjligtvis låg där. Sannolikheten var inte stor direkt, en herrelös plånbok, liggandes mitt på vägen runt 23-snåret i Oakland har inte direkt oddsen på sin sida. Men tror ni inte att vi ser den, efter en sådär 200 meters krypkörning. Jag hoppar ur bilen och tror först att någon rotat i den och sen slängt tillbaka den, för vissa av korten var liksom halvt utdragna, och CSN-kortet låg på marken bredvid. Men sen inser jag att mitt Wells Fargo-kort är borta, vilket är väldigt skumt. För varför skulle någon ta det, men inte kreditkortet eller mitt svenska Visa? Men sen inser vi att ingen rotat i den, den har bara blivit överkörd en sådär 78 ggr. Så vi parkerade bilen och gick uppför gatan i jakt på ett wellsfargokort, och 2 fake id's. Som tur är hittar vi wellsfargo-kortet och mitt dåliga fake id, splittat i två delar.
Anyway, vilken tur har jag inte? Minst 10 pers måste ha kört över plånboken, och ingen av dom har insett att det är en plånbok! För hade dom gjort det så hade den varit borta, helt garanterat.

Fruktansvärt osammanhängade historia, men där fick ni den i alla fall. Nu ska jag sova, och sen upp tidigt för att packa klart och duscha. Imorrn bär det av! Har fått låna en Stieg Larsson-bok av Sanna, hoppas den kan hjälpa mig att döda lite tid därborta.

Over and out

Blev ganska förvånad när jag hörde en av mina favoritlåtar just nu, spelas på radion. Men det är helt perfekt, ännu en låt som man kan sitta och hoppas ska komma när man sitter i bilkö, eller på väg över till Orinda eller Laffan. Sen viskade en fågel också att den faktiskt spelas på svenska The Voice., så ni där hemma kanske inte är så himla efter i alla fall.

Kom hem från gymmet för en liten stund sen, och har segat ihop på sängen nu. Fanns förslag om bowling i Concord, men jag kände att min energi inte riktigt räckte till. Istället ska jag packa lite. Eller ganska mycket lär det väl bli - vi ska ju vara i Highland i hela tio dagar. Vet inte om jag har nämnt det förut, och orkar inte lusläsa arkivet för att dubbelkolla, men i alla fall så ska jag följa med min värdfamilj till min värdmammas släkt i Highland, Illinois. Ska få känna på the Midwest på riktigt. Jag har blivit 99% garanterad höga temperaturer och galen luftfuktighet. Den sista procenten är osäker just därför att vädret har varit helt konstigt i år - tydligen. Jag har ju inte så många andra år att jämföra med direkt, men Deanne säger att vi vanligtvis ska ha supervarmt hela maj och juni, något som jag inte sett så mycket av. Men förhoppningsvis blir det sol och bad därborta.

Tyvärr så innebär det att jag missar Sveriges två första kvalmatcher i EM, något som jag faktiskt sett fram emot riktigt mycket. Men jag hoppas Sverige kan se till att göra den tredje matchen minst lika viktig och avörande som de två första, så jag också kan få sitta på helspänn och svettas när motståndarlaget kommer lite för nära den svenska målburen. dvs säga - Zlatan, se för fan till att vi inte förlorar de två första matcherna. Blir inte så himla kul för mig att se den tredje då ;P

Risken finns att det inte finns något internet för mig där borta i Illinois, men vad det gäller uppdatering av den här bloggen så blir de väl inte så himla stor skillnad, känns som att jag har tappat lite av blogglöden igen. Finns ju viktigare saker att göra. Typ... Njuta av Californien?