luckiest man alive
Asså vad är felet med mig? Varför kan jag inte bara hålla mig till alla mina regler jag sätter upp? Om jag säger till mig själv "Tanka inte efter att solen går ner, du är för trött, och sker går snett", då finns det ju en anledning till det. Och anledningen är att saker verkligen GÅR snett när jag tankar efter mörkrets inbrott. Förra gången var det en tanklock som försvann, den här gången.. Jadu.
Orkar egentligen inte dra den långa historien så här kommer en något sammanfattad verison.
Jag skulle åka och hämta Steve på Oaklands Airport idag, vid 22.45-tiden. Men innan jag kan gasa ut på motorvägen så måste jag tanka. Det var visserligen ett streck kvar i priusen, men eftersom att Deanne så sent som för två dgr sedan fick soppatorsk vilket, för en prius innebär att hela bilen blir lite fucked up och inte vill starta ens när man fyllt på en halv tank bensin, så kändes det inte som läge för att få soppatorsk igen. Men vid 22-tiden finns inte så många mackar öppna, och det tar mig tre försök innan jag hittar en öppen Shell-mack. (Märker att jag visst var på bättre skrivarhumör än jag trodde, och tror de bir en lång historia i alla fall) När jag ska börja tanka så har jag visst ställt mig lite för långt ifrån pupmen så måste lägga ifrån mig plånboken och ta ett ordentligt tag och dra slangen närmare tanklocket för att det ska hända något. Och självklart så tänker jag att "det är lugnt, jag kommer aldrig glömma plånboken, jag gör inte tanklocksmisstaget igen". Likförbannat sitter jag 5 minuter senare i bilen och har just kört på freewayen när jag sneglar mot sätet bredvid mig för att kolla att plånboken ligger där. Klart som fan att den INTE gör. Vid denna upptäckt kom det en och annan groda, högt och tydligt i den lilla priusen, men det var det ju ingen mer än jag som hörde. Och bara för att min telefon är spärrad från att ringa nummerupplysningen så blev det ett projekt och jag fick ringa Lina och Camilla som fick kolla upp numret till macken. Efter mycket om och men så hittar dom på numret, och jag börjar telefon-terrorisera stackaren som står där. Han vägrar svara, och istället lyfter han och lägger på ALLA de 111 ggr som jag försöker ringa. Så det var ju inte med världens bästa känsla i magen som jag cirklade runt på Terminal 2, i väntan på Steve. Men när han väl kommer, och jag berättar, så kontrar han med "You know what? There's nothing that I haven't lost. Keys, wallets, tickets - you name it. Well, maybe my head, but that's only because it's attached to me."
Han berättade att han tom hade gått ifrån sin dator vid gaten idag. Så himla världsbäst att han är likadan, vi kunde sitta och vara värdelösa tillsammans!
Vi körde tillbaka till bensinmacken - ingen plånbok. Vi bestämde oss för att köra raksträckan från macken fram till motorvägspåfarten och se ifall den möjligtvis låg där. Sannolikheten var inte stor direkt, en herrelös plånbok, liggandes mitt på vägen runt 23-snåret i Oakland har inte direkt oddsen på sin sida. Men tror ni inte att vi ser den, efter en sådär 200 meters krypkörning. Jag hoppar ur bilen och tror först att någon rotat i den och sen slängt tillbaka den, för vissa av korten var liksom halvt utdragna, och CSN-kortet låg på marken bredvid. Men sen inser jag att mitt Wells Fargo-kort är borta, vilket är väldigt skumt. För varför skulle någon ta det, men inte kreditkortet eller mitt svenska Visa? Men sen inser vi att ingen rotat i den, den har bara blivit överkörd en sådär 78 ggr. Så vi parkerade bilen och gick uppför gatan i jakt på ett wellsfargokort, och 2 fake id's. Som tur är hittar vi wellsfargo-kortet och mitt dåliga fake id, splittat i två delar.
Anyway, vilken tur har jag inte? Minst 10 pers måste ha kört över plånboken, och ingen av dom har insett att det är en plånbok! För hade dom gjort det så hade den varit borta, helt garanterat.
Fruktansvärt osammanhängade historia, men där fick ni den i alla fall. Nu ska jag sova, och sen upp tidigt för att packa klart och duscha. Imorrn bär det av! Har fått låna en Stieg Larsson-bok av Sanna, hoppas den kan hjälpa mig att döda lite tid därborta.
Over and out
Orkar egentligen inte dra den långa historien så här kommer en något sammanfattad verison.
Jag skulle åka och hämta Steve på Oaklands Airport idag, vid 22.45-tiden. Men innan jag kan gasa ut på motorvägen så måste jag tanka. Det var visserligen ett streck kvar i priusen, men eftersom att Deanne så sent som för två dgr sedan fick soppatorsk vilket, för en prius innebär att hela bilen blir lite fucked up och inte vill starta ens när man fyllt på en halv tank bensin, så kändes det inte som läge för att få soppatorsk igen. Men vid 22-tiden finns inte så många mackar öppna, och det tar mig tre försök innan jag hittar en öppen Shell-mack. (Märker att jag visst var på bättre skrivarhumör än jag trodde, och tror de bir en lång historia i alla fall) När jag ska börja tanka så har jag visst ställt mig lite för långt ifrån pupmen så måste lägga ifrån mig plånboken och ta ett ordentligt tag och dra slangen närmare tanklocket för att det ska hända något. Och självklart så tänker jag att "det är lugnt, jag kommer aldrig glömma plånboken, jag gör inte tanklocksmisstaget igen". Likförbannat sitter jag 5 minuter senare i bilen och har just kört på freewayen när jag sneglar mot sätet bredvid mig för att kolla att plånboken ligger där. Klart som fan att den INTE gör. Vid denna upptäckt kom det en och annan groda, högt och tydligt i den lilla priusen, men det var det ju ingen mer än jag som hörde. Och bara för att min telefon är spärrad från att ringa nummerupplysningen så blev det ett projekt och jag fick ringa Lina och Camilla som fick kolla upp numret till macken. Efter mycket om och men så hittar dom på numret, och jag börjar telefon-terrorisera stackaren som står där. Han vägrar svara, och istället lyfter han och lägger på ALLA de 111 ggr som jag försöker ringa. Så det var ju inte med världens bästa känsla i magen som jag cirklade runt på Terminal 2, i väntan på Steve. Men när han väl kommer, och jag berättar, så kontrar han med "You know what? There's nothing that I haven't lost. Keys, wallets, tickets - you name it. Well, maybe my head, but that's only because it's attached to me."
Han berättade att han tom hade gått ifrån sin dator vid gaten idag. Så himla världsbäst att han är likadan, vi kunde sitta och vara värdelösa tillsammans!
Vi körde tillbaka till bensinmacken - ingen plånbok. Vi bestämde oss för att köra raksträckan från macken fram till motorvägspåfarten och se ifall den möjligtvis låg där. Sannolikheten var inte stor direkt, en herrelös plånbok, liggandes mitt på vägen runt 23-snåret i Oakland har inte direkt oddsen på sin sida. Men tror ni inte att vi ser den, efter en sådär 200 meters krypkörning. Jag hoppar ur bilen och tror först att någon rotat i den och sen slängt tillbaka den, för vissa av korten var liksom halvt utdragna, och CSN-kortet låg på marken bredvid. Men sen inser jag att mitt Wells Fargo-kort är borta, vilket är väldigt skumt. För varför skulle någon ta det, men inte kreditkortet eller mitt svenska Visa? Men sen inser vi att ingen rotat i den, den har bara blivit överkörd en sådär 78 ggr. Så vi parkerade bilen och gick uppför gatan i jakt på ett wellsfargokort, och 2 fake id's. Som tur är hittar vi wellsfargo-kortet och mitt dåliga fake id, splittat i två delar.
Anyway, vilken tur har jag inte? Minst 10 pers måste ha kört över plånboken, och ingen av dom har insett att det är en plånbok! För hade dom gjort det så hade den varit borta, helt garanterat.
Fruktansvärt osammanhängade historia, men där fick ni den i alla fall. Nu ska jag sova, och sen upp tidigt för att packa klart och duscha. Imorrn bär det av! Har fått låna en Stieg Larsson-bok av Sanna, hoppas den kan hjälpa mig att döda lite tid därborta.
Over and out
Kommentarer
Postat av: Linda Samson
Vilken sakrans röte!!!
Trackback
